Första veckan

Har verkligen inte hunnit skriva något inlägg nu under senaste veckan, men den allra första veckan som sjuksköterska är nu avklarad. Däremot så kan jag ju säga att det inte var så många rena dagar som ssk, eftersom jag började 2 dagar med en undersköterska (vilket jag inte var sådär supernöjd med, en dag hade gott och väl räckt för att få se lite hur de jobbar). Dessa två dagar var hektiska och uskan sa flera gånger att det nästan aldrig är såhär mycket på det teamet jag arbetar inom, vilket är positivt eftersom det bara kan bli bättre framöver. Gick sedan kväll med en ssk på onsdagen, men då kändes allting som kaos men jag delade lite läkemedel och hängde med. Torsdagen hade jag utbildning i journalsystemet NCS Cross. Är ju en nackdel att är van att arbeta i andra system, men det ser inte alltför komplicerat ut. Passade även på att kika på en PICC-line-inläggning på eftermiddagen och därefter hade vi "Etik-café" (Vilket går ut på att man kan snacka igenom olika patientsituationer som uppstått. Medverkande brukar vara ssk, usk, sekreterare, läkare, läkarstudenter). Så på fredagen hade jag iaf fullt ansvar för en patient, och det kändes riktigt bra faktiskt. Bara att dela läkemedlet till patienten tog mig nästan 45 minuter, men då hade personen i fråga också ett flertal injektioner och infusioner som skulle blandas. Men sen var jag ju även väldigt noga och trippel-kollade allting i princip... Och sen kollade jag allting en gång till innan jag gick ut. :P Så, det är ju detta som kommer ta tid i början känner jag.
 
Nu väntar en långvecka med helgjobb där jag arbetar alla dagar utom torsdag. Känner att jag under denna vecka kommer utöka mina patienter till iallafall 2 st, och känns det bra kanske jag kan dra till med 3 st i slutet av veckan. Maxantalet man har som ssk är 5 st. Jag hoppas iallafall att jag ska få möjligheten att hantera mer cytostatika nu under veckan, men det låter inte som att det kommer bli problemet. Teamet jag arbetar inom är den del av onkologen som hanterar absolut mest cytostatika.
 
Jag är iallafall mycket tacksam för att själva patientkontakten är så naturlig, vilket jag har att tacka både mina praktikplatser för men kanske allra mest arbetet på akuten. Akut-tänket känner jag ändå kommer vara en fördel här också, och jag kan ju känna att det kanske inte alltid tänks i de banorna på onkologen.... Å andra sidan så får man ju ta patientgruppen för vad den är, relativt stabila patienter men som har tuffa behandlingar.. Kommer dock ha med akuttänket hela tiden och snabbt försöka reagera på förändringar, för det känns som att det är bättre att upprätthålla detta och reagera en gång för mycket än en gång för lite.
 
Framöver är det tänkt att jag ska vara en halvdag på strålbehandlingen och en heldag på dagvården, vilket blir spännade för att få se lite annat också.
I regel känner jag mig faktiskt nöjd med min arbetsplats och jag är förvånad att jag redan lyckats knyta så många kontakter under dessa dagar. Avdelningen är så förbenat stor, och jag är van att arbeta på sjukhus med mindre avdelningar. Det är säkert lätt 40-60 personer igång per pass. Hursomhelst har jag lyckats socialisera mig med personer från andra team också, och de allra flesta är väldigt trevliga.. Detta kan nog bli bra, och jag hoppas att avdelningen kan upprätthålla mitt intresse också gällande det akuta . :)
 
Jag kunde inte ge er så mycket mer info än såhär, mest pga att det egentligen bara var en dag jag gick som ssk. Efter nästa vecka kan jag nog skriva lite mer specifikt om hur jag känner, så stay tuned. =)

Taggad

Faktiskt måste jag säga att jag börjar känna mig riktigt taggad inför arbetsstarten på måndag. Visst känns det lite konstigt att länga till att börja jobba.. Men liksom, detta är det jag gjort i tre års tid nu. Jag har förberett mig genom att studera intensivt under dessa åren, så det är klart att jag känner mig taggad över att gå in i "ekorrhjulet". Däremot är jag inte så nervös över att vara ny på jobbet, för det har jag varit så många gånger. Men att vara ny i professionen är ju nånting helt annat, nu ska jag ju ha ett helt annat ansvar.. Inga handledare att bolla med, ingen som kan stoppa en. Men ja, har ju 4 veckors inskolning så det är ju bra. Annars är det ju så att man får göra sina misstag, och lära sig av dem. Å nu menar jag inte sådana misstag att det hotar patientsäkerheten, utan snarare misstag som  att" fan, det här kunde man ju gjort på det här sättet istället".
 
Förutom allt detta så känner jag mig oerhört taggad iallafall. Har nu börjat plugga ordentligt kring de cancervarianter jag kommer arbeta med och försökt lära in mig de vanligaste cytostatikan som används. Det är ett helt annat område för mig så jag känner mig rätt lost redan nu, speciellt när man handhar läkemedel med en fass-text på hur många sidor som helst kring "varningar och försiktighet". Vet inte om jag har nämnt det tidigare men jag kommer att ingå i ett team som handhar sarkom- och lymfom-patienter. Sarkom är väldigt ovanliga och därför sköts de via speciella sarkomcenter och lymfom är väl något vanligare. Så jag beställde en onkologibok och har börjat skriva mina sammanfattningar, och sen även börjat läsa på om diverse cytostatika som används för dessa. Jag känner att jag måste börja med att lära mig patofysiologin kring dessa sjukdomar och dess behandling, innan jag kan gå in mer djupt på omvårdnadsbiten och allt vad det innebär.
Skulle gärna vilja ge alla patienter den bästa omvårdnaden redan på en gång, men nånstans måste jag börja och sen får jag använda den omvårdnad jag lärt mig hittills som grund. Givetvis kan man alltid bli bättre, men har man en gedigen medicinsk kunskap att stå på så tror då jag att jag kan utveckla omvårdnadsbiten ordentligt.
Nutrition, Smärta, Munhälsa, Biverkningar, Psykosocialt, Sexuellt.... Känns som att jag verkligen har möjlighet att använda allting jag lärt mig under dessa åren.

Senaste inläggen

Arkiv

Visa fler inlägg