Tips från coachen

Sitter med cancerbiologin och man lär sig ju mycket hela tiden, även om det kanske inte är relevant att veta exakt vilka gener som är aktiva så lär jag mig en hel del om olika cancerformer. Så nu tänkte jag ge ett tips till de som har barn, eller förväntas få barn inom en framtid.
 
Retinoblastom: Är en cancerform som drabbar ögat eller ögonen hos barn (vanligen) under 5 års ålder (under 2 år enligt cancerfonden). Den har en rätt bra prognos om den upptäcks i tid och vanligen gör man en ögonbottenundersökning för att säkerställa diagnosen. Dock kan man som förälder, eller närstående, misstänka retinoblastom genom att studera foton på barnen. Reitnoblastom ger nämligen en distinkt vit reflex (även kallat Cat's eye reflex) när blixten träffar ögonet, och detta kan ses på fotot i efterhand. Detta borde iallafall föranleda ett besök på BVC eller sjukvården för att iallafall utesluta det. Retinoblastom utvecklas vanligen före 2 års ålder och är extremt ovanlig, men det är ju en lätt metod. =) (OBS: Detta ska inte alls ses som en diagnosmetod och avsaknaden av dessa distinkta vita fläckar behöver inte betyda att barnet INTE har retinoblastom. Endast en läkare kan fastställa eller avfärda diagnosen!)
 
 

Det är så självklart...

Drar iväg ett till blogginlägg idag eftersom jag började reflektera över just den meningen som står i rubriken. Det slog mig häromdagen då jag hade varit på en föreläsning och förmedlade informationen angående vart vårt fokus skulle ligga i en av vårdplanerna, fick då till svar "Jamen, det tycker jag är självklart". Ja, nu ja. Men är det verkligen så om man verkligen tänker till? Det är ju först när någon tar upp en sak om hur det ska vara man kan säga "Det är ju självklart att man gör så".
 
Ett annat exempel skulle ju kunna vara när man läser om en sjuksköterska gjort på ett visst (felaktigt) sätt och man får informationen hur det egentligen ska gå till. "Jamen det är ju självklart att man inte gör som den sjuksköterskan gjorde". Fenomentet tror jag kallas presentism, dvs man använder nuvarande data och applicerar på en historisk händelse och förstår inte hur de kunde göra på det sättet.
 
Jag läste om demenssjukdomar till förra vårdplanen och kom över ett relativt vanligt fenomen där den demente kan fråga efter sin mamma, fastän denne måste varit död sen länge tillbaka. I litteraturen stod att det vanligen inte var knutet till att personen faktiskt saknade sin mamma, utan var mer ett uttryck över en generell ensamhet. Tankar som man kanske inte tänker när man väl är i den situtationen och upplever denna person som att denne saknar sin mamma. Jag fick en liten aha-upplevelse, "jamen, det låter ju faktiskt rimligt. Det ska jag försöka komma ihåg". Fick även då kommentarer "Det där tycker jag är så självklart".
 
Klart att det är självklart när man läser hur det borde vara, men tänk om man skulle kunna hålla alla dessa "självklarhet" i huvudet. Tvivlar på att vår hjärna skulle kunna hantera det, för nog är det vääääldigt mycket som är självklart när man reflekterar och tänker tillbak? Eller när man får ny information. "Jajuste, fan vad simpelt det där var då".
 
Ett reflekterande förhållningssätt tror jag är viktigt, och att inte bara avfärda all ny kunskap med "Det är ju självklart att man gör så". Där får jag nog erkänna att jag nog också får tänka till.
Vad tror ni?

Helgen

Precis hemkommen från en heldag med motiverande samtal och omvårdnad vid depression. Just motiverande samtal är något som jag tycker är intressant och skulle vara kul att behärska. Jag har aldrig trott på det här att man kan få till förändringar genom att tjata på andra människor och komma med moraliska pekpinnar.

Om det är någon som vill läsa mer om motiverande samtal (förkortas vanligen  MI) så kan ni läsa mer på Folkhälsomyndighetens sida om SOMRA (Samtal OM RiskablA levnadsvanor).

 

I helgen hade jag väl tänkt fira valborg genom att bege mig till Nissan och kolla på när man tänder majbrasan ute på vattnet. Annars måste jag påbörja, och färdigställa, uppgift två inom cancerbiologin som har deadline 4/5.

Äntligen börjar det kännas som vår i luften, efter många dagar med kallt väder. Jag minns tillbaka till förra våren när jag tyckte det var stekhet redan i mars, kanske var det pga att jag kom från kylan i norr eller så var det helt enkelt en bättre vår förra året. =)

Senaste inläggen

Arkiv

Visa fler inlägg