Sjuksköterskestudenten

Kikar in här på bloggen lite nu och då och förvånas över att det fortfarande finns många som läser den. Kanske är det framförallt nu vid terminsbörjan som många hittar den här bloggen, och den följde ju mig genom hela studietiden så jag hoppas att du som läsare får nytta av det jag skrivit... Även om det känns längesen nu.

 

Senaste inlägget skrev jag för ganska precis ett år sedan, angående omvårdnaden. Anledningen att jag inte bloggar är helt enkelt eftersom det inte ryms så mycket i det rutinmässiga arbetet som jag tycker är värt att dela med mig om. En sak kan jag dock tipsa om när det gäller vilken avdelning man ska börja på, och då slår jag gärna ett slag för onkologi. En bredare avdelning finns i princip inte (såvida man jobbar på en renodlad onkologavdelning) eftersom de flesta andra subspecialiteter även ryms inom onkologi. Medicin,onkologi, infektion (i mängder) och kirurgi finns alltid med på ett eller annat sätt. Dessutom tillkommer trachade patienter samt en hel del palliativa patienter i terminalt skede. Man får här en bred grund att stå på som man kommer ha nytta av oavsett var man hamnar i framtiden.

 

Vad har hänt sen sist då? Jag är kvar på samma team som jag skrivit om tidigare. Jag har studerat en del på sidan av: Hematologi 15hp, Handledarutbildning 7,5 hp, Infektionssjukdomar 7,5 hp och nu den här terminen läser jag Avancerad Medicinsk Omvårdnad 15 hp och Klinisk bedömning 7,5 hp. Har gästspelat en vecka i somras på hematologsektionen på avdelningen, och det var ju lärorikt men ingenting som jag vill arbeta med framöver.

 

Så vad kommer hända framöver nu då? Jo, jag kommer mest troligt att byta jobb inom en snar framtid. Förmodligen blir det efter jul, men exakt var jag kommer hamna vet jag inte riktigt än. Men så mycket vet jag att det antingen blir på akuten eller på IVA. Har varit på intervju på akuten idag och i slutet av september ska jag till IVA. Båda inriktningarna ligger i mitt framtida intresse och känns som naturliga delar att gå vidare med nu. Bloggen heter sjuksköterskestudenten, men adressen är ju "blivandeanessk" vilket kom till när jag hade det som mål tidigt. Ganska snart insåg jag att akutsjukvården passade mig bra, men anestesin föll bort. Den är fortfarande aktuell, men kanske snarare som en extrakompetens som är bra att ha i framtiden.

 

Här på NUS så har man aspirantprogram för IVA vilket innebär att om jag får jobbet kommer inskolas i tre månader till våren, och därefter återkomma till IVA nästa höst för att arbeta utifrån min kompetens. Specialistutbildningen påbörjas då januari 2021 och pågår ett år. 

Det är ju inom Narkos/IVA jag vill i slutändan och nånstans måste jag ju börja resan mot dit också, men akuten lockar också mtp att jag arbetat som uska på en akutmottagning. Fördelen med akuten är ju att den bygger vidare på mina kunskaper och vidareutvecklar dom, utan att specialisera mig i förstaläget. 

 

Får jag dock ett bra intryck på IVA och blir antagen så lutar det dock åt att välja det, skulle det visa sig under handledningsperioden att det inte alls är nåt för mig så är det ju bara att avsluta det. Ett riktigt långsiktigt mål för mig är att jobba med luftburen intensivvård samt beredskap med SNAM (Svenska Nationella Ambulansflyget) via MSB (vilket är lite kul då jag har en hatkärlek för att flyga. :D ). Nånstans på vägen hade det ju inte varit helt fel med en dubbelvub inom Narkos/IVA och får kompetens inom de båda.... Men som sagt, nånstans måste jag nu ta steget.

 

Det är med blandade känslor jag tar det här steget. Jag trivs utomordentligt med mitt jobb just nu, jag är trygg med mig själv och jag vet vad jag kan och vad som behövs göras. Jag har grymma arbetstider, rätt så bra arbetsmiljö och underbara kollegor. Men jag har kommit till insikt att den här "comfortzonen" nu börjar cementeras. Skulle jag vilja fortsätta utvecklas i den takt jag önskar så hade det varit mer inom onkologi, men det är inte jag som person. 

Lyckligtvis finns det bra kollegor på fler ställen, och de man har lite bättre kontakt med kommer man förhoppningsvis fortsätta ha bra kontakt med.

 

Vad kommer hända mer då? Jag ska på en intervju på hemvärnet också och kommer förmodligen starta ett engagemang inom det som kompanisjuksköterska. 

Det händer mycket nu på en och samma gång, och jag har flera gånger på sistone hittat massor av anledningar att inte göra något av detta... Men nu har jag slängt bort dessa känslor, för nu kör vi. 

Jag brukar oftast tänka att det är när vi äntligen når botten och står stadigt som vi måste simma några armtag ut igen så att vi knappt bottnar.. Det är extremt skrämmande, men det är också extremt utvecklande.... Och många gånger har jag efteråt tänkt "vad hade hänt om jag inte tagit chansen?".

 

Vad kommer hända med bloggen då?

Jag vet faktiskt inte riktigt, den kommer finnas kvar och jag kommer kika in emellanåt men den här nischen och skrivarlusten jag hade under grundutbildningen finns inte riktigt kvar. Kanske kommer jag ta upp något om mitt engagemang som sjuksköterska i hemvärnet, eller så kommer jag skriva om hur vidareutbildningen till IVA fortlöper när den väl startar? 

Generellt känns det också som att bloggar är lite utdöende, där allt fler använder instagram som mötesplats.. 

Som sagt, jag vet inte... Men jag lovar er att jag ska uppdatera när jag vet vad nästa steg i min karriär blir iaf.

 

Tills dess - På återseende.