Sammanfattning psykiatri

Tänk vad tiden går fort nu. Jag har redan avklarat 3 veckor inom den första praktiken, sånär som på en dag eftersom jag kör slutbedömning och kvällspass på fredag. Psykiatrin är den placeringen hittills jag känt mig väldigt ambivalent till. Tidigare placeringar har jag verkligen trivts bra och känt att jag skulle kunna arbeta inom detta, men inom detta område känner mig sjukt omotiverad. Däremot inte sagt att jag inte lagt ner tid på att verkligen sätta mig in i det, men det visade sig inte vara något för mig. Jag kommer dock ta med mig vissa delar inför framtiden, och om detta skrev jag i ett tidigare inlägg.
 
På måndag eftermiddag börjar placeringen på IVA och den ser jag fram emot. Förhoppningsvis kan jag ställa om mentalt och få tillbaka motivationen. Som vanligt vill jag vara förberedd så jag har lånat en bok om omvårdnad vid intensivvård, mest för att jag iallafall vill ha en liten inblick i det teoretiska. T om jag förstår ju att man inte kan läsa in en hel specialistutbildning på en vecka. :P
 
Har även idag varit i kontakt med vårdförbundet och fått lite tips om Västerbottens läns landsting och löneförhandlingar, vilket innebär en del tips och trix. Finslipar på mina argument om lönen bland annat nu. Råder er att ta kontakt med dem innan ni går ut och söker jobb också.
 
 
 
Fick en frågan via kommentarerna om studietips till anatomi och fysiologi. En hel del tips har jag skrivit tidigare under den här.
 
Gällande anatomin så gjorde jag en egen quiz för många av dessa under den här länken

Andra veckan...

Ja, det är rätt segt inom psykiatrisk vård. Jag förstår ju självklart hur viktig verksamheten är. När man är ointresserad av att arbeta inom ett område så förefaller det sig som så att man tappar intresset. Däremot har jag fått lära mig en hel del om mig själv, patientkontakt och läkemedelshantering.
Alla dessa erfarenheter jag fått kommer jag verkligen att använda även inom den somatiska vården. Det finns framförallt en aspekt som jag hoppas kunna ta med mig från psykiatrin:
Varför sätter man sig inte och talar med patienten/erna mer i vardagliga situationer?
 
Inom psyk så sitter man ofta ute med patienten och kikar tv, läser tidningen eller diskuterar allmänna ting. Under dessa samtal så kan man lära sig mycket om patienten som kan vara till gagn för dennes vård. Jag har varit på två avdelningar inom somatiken och det vanliga är att man går och sätter sig i personalrummet när man ska fika, vilket man såklart ska göra vid sin lunchrast. Varför inte hellre ta med sig kaffekoppen till dagrummet och sätta sig och snacka med patienten? Det är ett ypperligt tillfälle att lära känna patienten/erna på djupet, som såklart kan vara till gagn för vidare vård.
 
Det andra är att jag tar med mig samtal om det psykosociala... Detta är nånting jag kommer behöva utveckla, men jag ser en fördel att man även tar hänsyn till detta.
 
Hursomhelst så är det en vecka kvar på denna prakiken innan jag börjar på IVA. Jag försöker snappa upp så många tips som möjligt under den här tiden ;)

En vecka har gått

Som sagt, första veckan avklarad på PIVA och första intrycket såhär långt är att arbetssättet skiljer sig väldigt mycket från vad jag är van vid. Bara det här med låsta avdelningar och överfallslarm är ju nytt. Att man umgås på ett annat sätt (allra främst skötarna) med patienterna än jag är van vid var ju lite ovant. Exempelvis sitter man och äter sin lunch inne på avdelningen (kvällstid), äter frukosten där, kikar på tv med patienterna, socialiserar. Allt för att skapa en trygg miljö.
 
Det är lärorikt på ett plan även om jag inte är helt tillfreds med att det inte händer så mycket. Om man kommer från akutsjukvården så blir det rätt stora kontraster, men det är helt klart lugnare och om man vill så kan man verkligen lära känna patienterna. Vissa patienter är väldigt sjuka, även fast de är helt friska somatiska. 
Hittills har jag stött på schizofreni, alkoholmissbruk (med abstinensbehandling), schizoaffektiv störning, ångest bland annat. Jag har blivit rätt insatt i hur det fungerar om en person vårdas genom HSL (Hälso- och sjukvårdslagen) eller LPT (Lagen om psykiatrisk tvångsvård), suicidtankar, suicidprevention. 
Helt klart så skiljer så många delar åt från den somatiska vården och kunskapen härifrån kommer jag säkerligen ta med mig in i den somatiska vården sen igen.
 
Jag kan inte se mig arbeta inom psykiatrin, men jag förstår helt klart tjusningen med det.
 
Nästa vecka är det mittbedömningen (haha, det går fort) och därefter är det tänkt att jag ska vara med på ECT (när man ger "elstötar" på huvudet för att behandla ex. depression).

Senaste inläggen

Arkiv

Visa fler inlägg