Sjuksköterskestudenten

Det har varit tyst här inne under en lång tid nu, och det är väl inte så konstigt egentligen eftersom jag jobbar en hel del. Sen hittar jag inte så mycket att skriva om heller, inte på samma sätt som när man pluggade. Men nu blir det lite ändring på den fronten iallafall. Kom in på handledarutbildningen i Luleå, så fr.om. slutet av augusti (vet faktiskt inte vilket exakt datum det startar) och fram till februari kommer jag plugga igen. Kursen är distans och går på 25 %, känns som ett lagom tempo när man jobbar samtidigt.

Jag sökte även en hel del andra kurser men där har jag bara kommit in som reserv, hade gärna velat läsa Klinisk bedömning men den har väldigt höga poängkrav så är antagen på reservplats 12. Kanske får jag möjligheten ändå.

 

För första gången på många år så har jag haft semester... Woho. Hade 4 veckor och kom tillbaka förra tisdagen. Började med en resa till Halmstad och Stockholm i en vecka, och efter det har jag bara slappat i husvagnen som min mamma äger. Skönt att ha ett sommarställe att bege sig till.

 

Men, detta inlägg ska inte handla om det... Utan det kommer handla om stress och mina iaktagelser kring detta. 

Jag vet inte om det bara är jag, men jag tycker mig se  att vissa personer alltid verkar så stressade och andra aldrig verkar stressade. Det är precis som att det alltid är stressat när de personerna jobbar, även de gångerna det är lugnt på avdelningen. Sen har vi de personerna som verkar göra en sport av att vinna tävlingen "den som haft mest att göra". Dessa personer hinner aldrig äta lunch, gå på toa, eller nånting annat. Och de är inte sena med att säga det heller. 

Samma fenomen händer när man kommer till jobbet för ett kvällspass och det är en uppstressad stämning. I dessa tillfällen så förbereder man sig ju på det värsta, men när personen har lämnat över och man börjar lägga upp dagen så börjar man se att det inte alls är så mycket som man fick uppfattningen om.

 

Jag vet inte om jag bara är väldigt stresstålig, eller om det är min planering som är orsaken till att jag sällan känner mig uppstressad. Jag börjar alltid dagen med att planera och förbereda allting jag kommer behöva för de första timmarna på passet. Alla infusioner, NaCl-sprutor, injektioner osv förbereder jag och lägger upp i ordning på beredningsbänken... Jag försöker gör allt för att det inte ska bli så att oförutsedda saker förstör min plan. 

Ponera att jag har två infusioner som ska startas kl 14:10 på en patient och 14:25 på en annan, samtidigt ska patient 3 få två injektioner. Jag skulle bli väldigt olycklig om jag började göra iordning allt detta i anslutning till att det ska göras. Givetvis så går det ju, men det blir väääldigt skört om det dyker upp något oförutsett. Och om nånting börjar hopa sig så förskjuts allting också.  Jag försöker verkligen göra allt för att de oförutsedda sakerna inte ska påverka min dag så mycket.

En annan sak man måste träna på är att prioritera... ALlting måste inte göras på en gång, så är det bara. Ju snabbare man inser det, desto bättre är det. Men att bli bra på det är bara att träna och träna... Det har dock hjälpt mig i min vardag.

 

Givetvis blir jag också stressad lite nu och då. Det handlar oftast om att det ringer mycket, att folk ska till rtg till höger och vänster, nån patient ringer elelr att en ssk från annan avdelning ringer och rådfrågar. Sånt som inte gagnar mina patienter på plats (rtg givetvis, de är undantagna). Jag blir ibland lite stressad innan jag fått ordning på min dag, exempelvis när jag kommer på kvällen och jag inte vet vad som är förberett eller liknande.

 

Jag säger inte att de inte finns avdelningar som ärn underbemannad, med en helvetisk arbetsbelastning, och jag förnekar inte att det finns skäl att ifrågasätta arbetsbördan... 

 

Mina tips, som fungerar för mig, är iallafalls om följer:

• Planering och förberedning: Planera dagen och gör prioriteringar redan från början. Vad är det viktigaste att göra, och vad kan vänta. Jobbar du dag så fundera över vilka saker kvällspersonalen kan göra istället då det kan vara lugnare. Jobbar du kväll och sen dag på samma enhet med samma patienter, förbered alla läkemedel till dagen efter. Dra upp alla läkemedel du kommer använda de närmaste timmarna, blanda iordning infusioner som du vet kommer att behövas. Om pat ska till rtg, se till att pat är förberedd med pvk och liknande så tidigt som möjligt.
• Be om hjälp. Finns det resurser, utnyttja dom. Vad kan du delegera till undersköterskan? 
• Inse att vi är en kugge i ett  kugghjul och att det alltid finns (på sjukhuset) folk på plats. Vi är främst där för patientens skull, och inte att vara en duktig kollega som ska göra bort allting så att skiftet efteråt inte behöver göra något. Sen ska ju sägas att man alltid ska göra bort så mycket man kan, och inte lämna över saker bara för att...
• Tänk på att var sak får ta sin tid; prioritera vad som verkligen måste göras. I vården är vi ganska inrutade med att patienterna ska ha sina mediciner exakt klockan 08:00... Men förutom ett fåtal läkemedel och antibiotika, hur många måste verkligen ha sina läkemedel en exakt tid? Vem har bestämt att man ska börja dela ut läkemedlen klockan 08:00, och inte 07:00 då man går på passet?