Sjuksköterskestudenten

Som sagt, första veckan avklarad på PIVA och första intrycket såhär långt är att arbetssättet skiljer sig väldigt mycket från vad jag är van vid. Bara det här med låsta avdelningar och överfallslarm är ju nytt. Att man umgås på ett annat sätt (allra främst skötarna) med patienterna än jag är van vid var ju lite ovant. Exempelvis sitter man och äter sin lunch inne på avdelningen (kvällstid), äter frukosten där, kikar på tv med patienterna, socialiserar. Allt för att skapa en trygg miljö.

 

Det är lärorikt på ett plan även om jag inte är helt tillfreds med att det inte händer så mycket. Om man kommer från akutsjukvården så blir det rätt stora kontraster, men det är helt klart lugnare och om man vill så kan man verkligen lära känna patienterna. Vissa patienter är väldigt sjuka, även fast de är helt friska somatiska. 

Hittills har jag stött på schizofreni, alkoholmissbruk (med abstinensbehandling), schizoaffektiv störning, ångest bland annat. Jag har blivit rätt insatt i hur det fungerar om en person vårdas genom HSL (Hälso- och sjukvårdslagen) eller LPT (Lagen om psykiatrisk tvångsvård), suicidtankar, suicidprevention. 

Helt klart så skiljer så många delar åt från den somatiska vården och kunskapen härifrån kommer jag säkerligen ta med mig in i den somatiska vården sen igen.

 

Jag kan inte se mig arbeta inom psykiatrin, men jag förstår helt klart tjusningen med det.

 

Nästa vecka är det mittbedömningen (haha, det går fort) och därefter är det tänkt att jag ska vara med på ECT (när man ger "elstötar" på huvudet för att behandla ex. depression).