Sjuksköterskestudenten

Ja, det är rätt segt inom psykiatrisk vård. Jag förstår ju självklart hur viktig verksamheten är. När man är ointresserad av att arbeta inom ett område så förefaller det sig som så att man tappar intresset. Däremot har jag fått lära mig en hel del om mig själv, patientkontakt och läkemedelshantering.

Alla dessa erfarenheter jag fått kommer jag verkligen att använda även inom den somatiska vården. Det finns framförallt en aspekt som jag hoppas kunna ta med mig från psykiatrin:

Varför sätter man sig inte och talar med patienten/erna mer i vardagliga situationer?

 

Inom psyk så sitter man ofta ute med patienten och kikar tv, läser tidningen eller diskuterar allmänna ting. Under dessa samtal så kan man lära sig mycket om patienten som kan vara till gagn för dennes vård. Jag har varit på två avdelningar inom somatiken och det vanliga är att man går och sätter sig i personalrummet när man ska fika, vilket man såklart ska göra vid sin lunchrast. Varför inte hellre ta med sig kaffekoppen till dagrummet och sätta sig och snacka med patienten? Det är ett ypperligt tillfälle att lära känna patienten/erna på djupet, som såklart kan vara till gagn för vidare vård.

 

Det andra är att jag tar med mig samtal om det psykosociala... Detta är nånting jag kommer behöva utveckla, men jag ser en fördel att man även tar hänsyn till detta.

 

Hursomhelst så är det en vecka kvar på denna prakiken innan jag börjar på IVA. Jag försöker snappa upp så många tips som möjligt under den här tiden ;)