Students' curse

Vet inte riktigt hur jag ska formulera detta inlägget, känns som att det kan bli svårt att få ned tankarna ordentligt. Det handlar väl i mångt om mycket om en företeelse som jag så fint valt att kalla "students curse" och kort beskrivet så handlar det om att man (iaf jag) presterar sämre när en person "granskar" en.
 
Detta kanske bara är jag som känner så men jag känner mig hämmad när jag har handledare som är som en helikopter på mig. Inte för att de kanske har intentionen att förmedla det men jag har mycket svårt att hitta min roll då och ibland känns det som att jag presterar sämre också. Samtidigt får patienterna lite nu och då en helt annan attityd när det förklaras att det är en student som ska utföra handlingen. 
 
Svårt att hänga med? Kan ta ett exempel på ungefär hur jag menar. På min VC-placering nu ska vi göra 32 timmar i veckan och för att få ihop dessa så börjar jag 07:30-16:00, men dsk har telefontid på morgonen och de första patienterna är oftast bokade vid klockan 09:00. Det är inte speciellt kul att bara sitta och lyssna på en person som bokar in besök i 1,5 timmar och sånt. Så då finns det ett ställe att vara på tills besöken börjar, och det är på labb tillsammans med undersköterskorna, vilket innebär att man tar en massa venprover o dylikt.
På inget vis säger jag att jag är expert på att ta venprover, men jag har en hel del praktiskt erfarenhet från mina två omgångar på akuten. Det går alltid att bli bättre såklart, men för den här placeringen känner jag inte att det är detta jag vill fokusera på. Venprover, EKG, urinprover, kapillära prover samt assistera läkaren är liksom arbetsuppgifter jag utfört dagligen under mina två somrar på akuten, och tillräckligt för att jag har hittat mitt arbetssätt. Men, jag måste ju fördriva tiden på något så jag har varit där några dagar iallafall. 
Det är här jag menar att "students curse" kommer in; när du har tillräckligt erfarenhet för att börjat växa in i din framtida roll, men fortfarande är student och går under en handledare som granskar dig (och som i sin tur har sitt arbetssätt, som inte sällan kanske skiljer sig åt). Samtidigt ändras patientens attityd (vissa medvetet, andra omedvetet.. Och vissa märks det inte alls på)...  Så, det blev en rollkonflikt för mig kände jag där. Den självsäkra personen jag varit under mitt arbete som undersköterska var liksom bortblåst och det jävlades i allmänhet.
 
Nu när jag tänker efter så kanske det mest gäller personer som varit inom vården tidigare, eller att det sker i slutet av utbildningen. Dvs som jag skrev ovanför, man har funnit (eller rättare sagt, man är på god väg) sin roll och vem man vill vara men "tvingas" in i handledarens arbetssätt. 
Tänker jag tillbaka på min långa placering, där jag verkligen byggde upp min roll, så valde jag medvetet att försöka gå med den handledaren som vågade släppa mig och sköta mina patienter (och sen ta hjälp av henne när jag funderade över något). 
Nu ska ju givetvis tilläggas att ingen skugga ska falla över handledarna, varken tidigare eller någon på vårdcentralen jag är på. De har ju ingenting med detta att göra som så, och som jag skrev tidigare kan det ju vara mina egna hjärnspöken som får mig att tänka såhär. 
 
Vad tänker ni som läser? Har ni råkat ut för students curse, eller är det nåt som bara jag upplevt? =)
 
 
För att spåna vidare på detta så känner jag att detta hattande runt på Psyk, specialiteterna och vc är totalt värdelöst att ha i termin 6... Den terminen man verkligen ska få omsätta sin teoretiska kunskap och få växa in i rollen som sjuksköterska, den ska inte handla om att åka på "studiebesök" överallt och gå med femtioelva olika handledare som alla (förvisso av vänlighet) frågar om man fått jobb och vad man ska göra i framtiden. :D
 
 
#1 - - Mariam:

Ja!! Fy förstår exakt vad du menar. Du kommer tycka att det är skönt när studieperioden är över! =)

Arkiv