Less på studietiden

Nu känner jag mig verkligen less på studietiden, men kanske allra främst på att vara student. Detta kan såklart också ha att göra med att jag gått med så oerhört många olika handledare på min IVA-placering, vilket det ju såklart blir när man bara ska vara där för att observera. Men nu när utbildningen är så pass nära så vill då iallafall jag börja få hitta min identitet, vilken typ av sjuksköterska ska jag vara liksom. Att då hela tiden behöva lära en ny handledare och visa sin kunskap först (vilket ju såklart är helt normalt, men när det är varje dag så blir det ju jobbigt för mig), samtidigt som vissa engarerar mer än andra. Jag får hela tiden tips och tricks för min framtid, och jag är tacksam för dessa (men måste skriva upp dem för att inte glömma alla), men det är inte det jag vill ha heller i första hand. Det är ju den här terminen där man ska hitta stabiliteten och tryggheten i sin roll (och det kanske sker under sista praktiken, vad vet jag), inte behöva hoppa runt som en studsboll på olika enheter. 
Nog känner jag att dessa placeringar egentligen kunde ha kommit i ett tidigare skede, och att man kunde fått en annan typ av praktik för sista terminen. Nu vet jag inte hur pass trygg jag kommer känna mig, eller hur mycket identitet jag hunnit bygga upp, efter mina fem veckor på kommunen.. Men jag hoppas jag får ut mycket av den.
Har förövrigt fått information om var jag ska vara, och jag tror de valt plats baserat på folkbokföringsadressen. Jag kommer iaf utgå från Österenheten inom hemsjukvården, ska bli spännande. Fick en uppfattning om att de var väldigt måna om sina studenter.
 
Det här med identietet och tillhörighet började jag faktiskt fundera lite över i helgen. Jag tror att det är det som lockar mest med att bli klar, att äntligen få tillhöra något och vara en del av en arbetsgrupp. Visst har jag arbetat mycket i mina tio år i arbetslivet, men när jag tänker efter så är det nog bara ett av dessa jobb som jag varit en riktig del av arbetslaget. Annars har det handlat om att jag arbetat på vikariat, exempelvis uska på akuten eller väktare, eller så har jag valt att hoppa av provanställningen, comhem (här arbetade jag via bemanningsföretag som hyrde ut till Com Hem, vilket gjorde att jag aldrig riktigt kände mig som en del av teamet).
Enda gången jag var en del var när jag körde privattaxi och var fast anställd. Jag tror det är viktigt att få vara en del av något (KASAM gillar jag faktiskt, och där ingår delaktighet och meningsfullhet).
Samma är det under tiden som man är student.. Du har hela tiden en handledare ovanför dig, kommer aldrig riktigt in i arbetsteamen etc etc. Det ger väldigt lite utrymme att faktiskt finna dig själv och bygga upp din identitet... Men jag har inget bra förslag hur man kan göra annorlunda, detta är nog det bästa alternativet.
När jag väl börjat jobba så kommer jag säkert sakna studietiden också, haha. :D
 
Hursomhelst har jag idag varit på Capio Movement för en av mina två op/anestesi-dagar. Fått vara med vid sövning, spinalbedövning, sedering under 1 höftprotes, 1 knäprotes och två handkirurgier. Det har varit intressant att se faktiskt och det knyter ihop säcken ganska bra tillsammans med min IVA/UVA-placering. :)
 
 

Arkiv