Kommunen

Jaha, tiden rullar på en rasande takt nu. Är inne på min andra vecka nu på kommunen och jag måste ju säga att det är lite annorlunda än att vara på sjukhuset. Att få komma hem till personer ger ju en helt annan bild av dem som personer. Man tittar sig runt, ser lite bilder på dem när de var yngre och det kan ibland finnas saker man kan samtala kring isåfall. 
Samtidigt kommer man hem till andra personer som har det skitigt och man stinker cigarettrök när man kommer ut (yay för arbetsmiljön), och sen ryms allting däremellan också. Har reflekterat en del över hur det kan se ut när det inte finns (som på sjukhuset) dedikerade förråd hemma hos personerna. Då menar jag att deras sjukdom ändå inkräktar på deras liv i form av att ett rum kan vara fyllt med allt från läkemedel till omläggningsset. Jag tycker det samtidigt är tråkigt att se, men det är kanske då vi utomstående kan få en liten inblick i hur en sjukdom verkligen kan påverka en människa? Och då är detta förmodligen den minsta delen av sjukdomen. Lite svårt att få ned tankarna kring det, för i samma veva verkar många ändå ha funnit sig i det och t om dedikerat vissa ställen där man har allt material.
Hur blir det när man blir frisk då igen? Kommer man förknippa sitt hem, och det rummet, med sjukdomstiden? Det finns mycket att reflektera kring, men det är rätt kul att träffa personerna i deras hemmiljö.
 
Jag har min vfu uppdelad mellan två handledare, en som jobbar mot hemsjukvården (och hemtjänstgrupp) och en som jobbar mot äldreboende och den personalen. Det är rätt lika, men ändå olika om man säger så.
 
Hittills har jag iallafall fått ge lite injektioner, lagt om sår (man börjar ju bli bra på det här nu från VC-tiden. :P), kopplat sondnäring, satt portnålar och gjort akuta bedömningar. Har fått väldigt bra feedback av mina handledare som inte alls såg några hinder för mig att ta egna hembesök (även om det ur ren feedbacksynpunkt är bra att ha någon som faktiskt lyssnar på sitt besök).
Svårigheterna med att ha handledare inom hemsjukvården är att de ofta har en lång relation med personerna och som student får man vara lite på tå för att komma in. Förra veckan observerade jag mest, men från och med den här veckan så har jag hand om arbetet själv och får ta kommandot på hembesöken. 
 
Vi gick igenom mina mål inför den här vfun och mycket av det praktiska har jag ju gjort tidigare, så det jag vill vidareutveckla är patientkontakten. Att kunna hitta rätt frågor vid rätt tillfällen osv osv. Även om jag givetvis utför allt det praktiska också.
 
Nåja, nu är det två dagar kvar innan vi skriver NKSE-tentan... Var lite nervös förra veckan men det har släppt mer och mer nu. Jag måste ju kunna lita på min kunskap (och mina repetitioner)... Förhoppningsvis går det vägen. ;) Idag är det 1 månad tills jag vänder hemåt igen efter tre år här nere... Men det kommer ett längre inlägg om tankarna inför framtiden och en tillbakablick så smångingom (när jag får feeling. ;) )
#1 - - sjukskoterskestudentens:

Häftigt att du är på termin 6, är typ det jag har som konstant målbild när jag pluggar. En fråga bara, när kände du att det lossnade för dig med det mer självständiga arbetet? Jag som person är väldigt blyg och kan tycka att det är svårt att våga ta den platsen och våga tro på att jag kan. Går termin 3 nu och har inte haft några längre praktiker än (börjar med 9 veckors nästa termin)

Svar: Hej.Kul att du kommenterar. Det är en svår fråga faktiskt, men jag tror mycket lossnade när vi hade vår 10 veckors-placering. Det är dock en process genom hela utbildningen och hela tiden utvecklas man, så det är svårt att säga att det finns något specifikt tillfälle där det lossnade för mig.Alla är vi olika och vissa är blyga, även i min klass... Men de har klarat sig bra också, så jag tror inte det blir några svårigheter för dig. Mitt tips är att du berättar om din blyghet och att du har svårt att ta plats till din handledare redan i början av praktiken, eller så kan du skriva till huvudhandledaren, för att du ska få en handledare som kan pusha dig i rätt riktning. Det kommer gå bra för dig, men tänk på att alltid utmana dig själv och aldrig bli bekväm. =)
Lycka till!
blivandeanessk.blogg.se

Arkiv