Grundutbildning, Spec.utbildning, AST, bidrag?

Jag satt och pluggade lite, men som vanligt så är det ju vissa saker som verkar roligare för stunden som man gör istället för att plugga. :P Så kom jag och tänka på lite olika "diskussioner" jag haft med olika kursare genom åren angående vidareutbildningar och sånt. Kanske blev det lite tydligare när vi hade Vårdförbundet hos oss i fredags att man kanske inte har koll på allting utbildningsmässigt, dvs hur man kommer till den och den vidareutbildningen. Så, om det kan vara förvirrande i slutet av utbildningen så tänker jag på hur förvirrande det kan vara för många tidigare i utbildningen. Eller så har man ett mål, men man vet kanske inte konkret vad som krävs. Nåja, jag tänkte att jag kanske kunde bidra med något för att reda ut vägen rent generellt.
 
Vi kan ju börja med fenomenet sjuksköterska och röntgensjuksköterska. I min mening är det rätt vanligt att man hör ord som "jaha, jag trodde det var en vidareutbildning som alla andra", och det är ju inte så konstigt eftersom det nästan är indentiskt med specialistsjuksköterskornas titel (jmf. IVA-sjuksköterska, Anestesisjuksköterska). I själva verket är det två helt olika utbildningar och något man bör ha kolla på innan man söker respektive. Båda programmen är på 180hp (3 år) och omfattar 90hp i sin specialitet. Skillnaden är dock att sjuksköterskor läser 90hp Omvårdnad och rtg-sjuksköterskor läster 90hp Radiografi. Detta innebär i praktiken att en sjuksköterska måste läsa 90hp radiografi och en rtg-sjuksköterska läser 90hp omvårdnad för att kunna arbeta med respektive. Hur det går till rent legitimationsmässigt att få en ny vet jag inte, men grundkravet är iallafall 90hp inom sitt område.
 
Som grundutbildad sjuksköterska får du en yrkesexamen och en kandidatexamen. Den senare öppnar upp vägen för även en akademisk karriärväg. 
 
Sen har vi specialistutbildningarna, som för närvarande bara finns för sjuksköterskor. De flesta vidareutbildningar (hädanefter benämnd som "vub" eller "vubbar") omfattar 60hp, dvs 1 års heltidsstudier. Undantaget är distrikt-ssk (75 hp) och barnmorska (90 hp). För att få tillräde till dessa måste du 1) vara sjuksköterska och 2) arbetat minst 1 år heltid (då detta krav är upp till varje lärosäte att sätta så finns det vissa ställen man kan söka direkt efter grundutbildningen också). Förutom grundkravet för antagning så finns det även urvalskategorier och vanligen använder man sig av två kategorier 1) antal totala högskolepoäng och 2) antal år verksamma i yrket. Observera att dessa två inte har något med behörigheten att göra utan är ett sätt att göra urval om det blir för många sökanden (precis som med grundutbildningen). 
  • Antalet totala högskolepoäng erhållet är, precis som det låter, det totala antalet och inte bara specifikt från kurser eller program inom medicin eller omvårdnad. Om du läst till förskollärare (180hp) och sen sjuksköterska (180hp) så är dina totala poäng 360hp. Däremot brukar en övre gräns för vubbarna vara upp till mellan 250-300hp. 
  • Antalet år verksam är också som det låter. Vissa lärosäten har bara intag utifrån antal år och då brukar det sällan vara någon som kommer in om man jobbat under 5 år.
Vubbarna ger en specialistsjuksköterskeexamen (inte ny legitimation) och, oftast, en magisterexamen. Jag har sett att vissa lärosäten erbjuder två varianter av en vub. Den ena omfattar 15hp vetenskapligt arbete (för magisterexamen) och den andra omfattar 4,5hp (ett mindre vetenskapligt arbete som ska visa på kunskapen du erhållit) men ger ingen magisterexamen. Den sistnämnda har mer praktik, vilket kan vara bra om man vet av att man inte kommer läsa vidare sedan. Utan magisterexamen kan du inte läsa vidare till masterexamen. Att läsa vidare till master, och sedan uppåt, ger inga nya yrkestitlar som så men innebär att du fördjupar dig inom omvårdnad och kan få utökade ansvarsområden och liknande. 
Förutom vanliga vubbar så finns även Avancerad spec.sjuksköterskeutbildning inom, för närvarande, kirurgisk omvårdnad. Detta ger utökade befogenheter att ta över vissa läkaruppgifter. Ett försök i Örebro att utbilda akutsjuksköterskor på akutmottagningen inom Avancerad akutsjukvård verkar vara på gång (förhoppningsvis är detta framtiden inom många specialiteter).
 
De klassiska vubbarna som de flesta känner till är dessa:
  • Intensivvård
  • Anestesi
  • Barnmorska
  • Distrikt
  • Operation
  • Psykiatri
  • Barn
  • Ambulans
  • Kirurgisk vård
  • Medicinsk vård
  • Företag
  • Skola
Mindre vanliga som inte är lika kända:
  • Hälsa för barn och ungdomar
  • Diabetes
  • Kardiologi
  • Palliativ
  • Onkologi
  • Vård och lärande vid långvarig ohälsa och sjukdom
  • Vård av äldre
  • Akutsjukvård (denna fanns tidigare, försvann och har nu kommit tillbaka)
Kan säkert ha glömt några också och det är en högst subjektiv uppfattning om vanliga respektive ovanliga. En del på ovanliga-listan kom dock efter 2012 när Socialstyrelsen öppnade upp för fler spec.ssk-examen.
Som ni ser så finns det något för alla, men tyvärr så sjunker antalet spec.ssk för varje år. Detta kan förmodligen tillskrivas att man inte vill ta lån igen för att plugga ett år och gå ner till en studielön på mer än hälften av lönen. Det är liksom inte ekonomiskt försvarbart.
 
Sjukhusen har tidigare haft s.k. utbildningsbidrag (eller ja, många har kvar den också) där man antingen får sin fulla lön om man arbetar ett visst antal pass i månaden eller så får man ett bidrag på lite mer än csn-lånet varje månad. Oftast måste man också skriva på ett kontrakt att man ska arbeta kvar i minst 3 år efter studierna. Detta är inte att rekommendera.

Vårdförbundet har arbetat fram en modell som blir mer och mer utbredd runtom i Sverige nu och kallas AST (Akademisk specialisttjänstgöring) och innebär att du själv söker dig in på en utbildning men det är ungefär som en utbildningsstjänst. Vissa sjukhus har så att du arbetar 50 % och studerar 50 %, andra har att du studerar 100 %. Det viktigaste är att du behåller alla förmåner såsom bibehållen lön, semesterdagar, ingår i lönerevisionen varje år etc etc. Dessutom skriver du inte på något kontrakt att du måste stanna kvar ett visst antal år. 
Personligen tycker jag detta är mycket intressant och det är bra att fler landsting anammar denna modellen, speciellt om vi ska vända på den negativa trenden angående spec.ssk. Ju bättre kompetens på avdelningen desto lägre är dödligheten, det visar många studier på. Att sedan få växa som människa med ökade ansvarsområden och kunskap tycker jag är superbra.
 
Sen kan man alltid välja en mer akademisk inriktning också, men där finns inte AST (eller ja, till spec.ssk får du ju en sån). Därefter läser du masterprogrammet exempelvis, men som jag sett så verkar de gå på 25 % så här får man räkna med att arbeta och studera samtidigt. Därefter finns möjligheten att doktorera.
 
 
Tanken var att försöka klargöra lite, men jag kanske gjorde det värre? :)