Berg- och dalbana
Nej, inte en sån på Liseberg.. För även om jag hatar tivolin och karuseller i grunden så känns det som att det är att föredra framför den emotionella berg- och dalbanan man upplever under den här kursen. Man hinner verkligen känna på höga toppar och djupa dalar flera gånger... dagligen...
En stunden känns allting bra, vi verkar ha en bra plan för hur vi vill att vårt arbete ska framskrida. Samtidigt blir man lite hemmablind också och tycker att allt är så logiskt i sitt arbete. Så skickar vi arbetet till handledaren, och eftersom hon varit upptagen rätt mycket så har vi inte träffat henne mer än en gång. Hon gav iallafall kommentarer på vårat arbete och jag måste ju säga att när man bara får en text där det står vad som måste förbättras, ja då får ju självförtroendet sig en törn.
Jag förstår ju hur hon tänker, att hon ser det som behöver förbättras eller förtydligas. Och det är ju jättebra, men det hade ju inte varit helt fel med en inledande text om att arbetet är bra eller att "ni är helt rätt ute, tänk på detta". Då tar man ju kritiken bättre.
En annan nackdel är att vi ju diskuterar sinsemellan hela tiden och båda har samma plan och vision över hur arbetet ska se ut. Vår handledare har aldrig varit inne i denna diskussionen och vet ju inte hur vi tänker, och svarar därefter utifrån hennes egna uppfattning. Vi ska däremot ha ett möte nu på tisdag och då är det dags att ta upp exakt vad vi menar, hur vi vill lägga upp arbetet, etc etc.
Nu är det iallafall helg, och sol.. Men den där solen försvinner väl snart igen. :P Ska iallafall försöka tänka bort arbetet så mycket det går.