Ny era?

I år är året jag fyller 30 år, ja inte förrän i december så än så länge håller jag mig på rätt sida sträcket.. Heela året. ;) Men jag fick lite inspiration att skriva lite om hur jag ligger till mentalt angående framtiden. Alltså inte ett framtidsinlägg som handlar om var/hur/när jag vill arbeta i första hand, utan hur jag tänker mig att livet borde vara efter studierna. 
 
  • 2006 tog jag studenten från en IT-inriktad gymnasieskola, men utan att jag egentligen ville plugga vidare eller ens arbeta med något.. Eller det ville man väl, men inte studera vidare.
  • 2007 fick jag tipset av arbetsförmedlingen att Posten sökte brevbärare till sommaren så med mycket nervositet ringde jag chefen, fick komma på intervju samma dag och sen frågade han "Kan du börja med inskolning på måndag?".. Erhm, ja?
  • 2008 fick jag arbete på en högstadieskola. Det var genom nåt sånt arbetsmarknadspolitiskt program jag var inskriven i just då, men det handlade om en försöksverksamhet med att ha kamratstödjare som var lite mellan lärare och kompis med eleverna. Trivdes rätt bra men skolan ville inte fortsätta med projektet pga att allting skulle flytta. Därför hörde jag av mig till Posten denna sommar också och även om jag inte tyckte det var det mest spännande arbetet så gav det mig en inkomst.Under hösten gjordes reklam från en körskola att de hade taxikurser och jag fick ett bidrag från min mamma och hoppade på den. Ett nytt taxibolag hade öppnat under hösten och jag hörde av mig till dem i slutet av året och fick arbete direkt från 1/1 2009. Mitt första riktiga arbete som har givit mig enormt mycket inom det sociala. Även om företaget inte var det bästa att arbeta för och lönen var riktigt kass så blev jag kvar där till sommaren 2011. Men det gav en sorts frihet ändå, kommer återkomma till detta senare. 
  • 2011 i maj fick vi veta att företaget sålt sin del av verksamheten till det konkurrerande företaget och vi fick erbjudandet att söka hos dem, vilket många gjorde. Jag hade vi denna tiden flyttat två gånger, samt köpt en bil på lån. Jag var nu 24 år och tänkte att nu fick det vara dags att läsa upp mina betyg från gymnasiet (ja jag var ingen som la ner mycket tid på skolan i gymnasiet) och till hösten så sökte jag en massa kurser på Komvux där jag läste fram tills sommaren 2012. Under studietiden hade jag extraarbete på ett annat taxiföretag, som var mer inriktad på multifordon med rullstolar och liknande. Under sommaren 2012 arbetade jag heltid för detta företag men samtidigt hade Com Hem etablerat sin kundsupport på orten och efter att misslyckats komma med under deras ordinarie ansökningsprocess så gjorde jag ett nytt försök när Manpower sökte personal dit (de fungerade som bemanningsföretag åt Com Hem efter deras ordinarie ansökningsprocess). Fick arbetet och trodde det skulle vara superkul att supportera bredband åt kunder. Men riktigt så kul var det ju inte eftersom man har säljkrav på sig även på supportsamtalen. 
  • 2013 efter 6 månaders provanställning valde jag att avsluta denna för att satsa på något annat. Återgick till taxiföretaget med multifordon igen men kände ju inte att detta var framtiden. Jag började känna en hunger efter att göra något annat, något som verkar roligare. Tanken på sjuksköterskeyrket väcktes redan 2012 när jag började på komvux, men starkast under den perioden så ville jag bli miljövetare och var helt inställd på att läsa det på Karlstads universitet. Dock ändrades detta igen så hösten 2013 var första gången jag la in en ansökan till sjuksköterskeprogrammet (Har skrivit om det tidigare, men det var Högskolan i Skövde för VT-14) där jag kom in, men det kom käppar i hjulet som innebar stora positiva förändringar för mig. 
  • 2014 under våren sökte Securitas sommarvikarier och väktare var något jag varit intresserad av ett tag också (Ville under hela min uppväxt bli Polis, men efter att ha sett all skit som taxiförare så kunde jag ju bara gissa mig till hur mycket mer skit man får se som Polis). Jag började få kläm på det här med arbetsintervjuer och skriva cv nu så det var inga större problem att få arbetet. Sökte sjuksköterskeprogrammet till HT-14 men nu Högskolan i Halmstad. Trivdes dock väldigt bra på min placering som väktare varvid jag trodde jag skulle få arbeta mer under hösten, och avböjde att påbörja studierna. Det skulle jag kanske inte gjort, för jag fick inget mer arbete under hösten eftersom de visste att jag skulle börja studera (där fick vi lära oss att inte alltid vara super-ärlig i alla lägen). Jag sökte nu för att komma in i Halmstad VT-15 och hade nu tänkt att inget ska komma ivägen.
  • 2015 flyttar jag till Halmstad, påbörjar studier, påbörjar bloggen etc etc. Resten går att läsa. :)
Det har nu gått 10 år sedan jag började arbeta och har under dessa år lärt mig otroligt mycket om olika delar av samhället. Det är en ovärderlig kunskap som jag har haft mycket nytta av i mitt liv, och framförallt när jag varit på praktik. Men som ni ser har jag aldrig heller varit riktigt arbetslös (förutom de gånger jag faktiskt var less och levde på a-kassa mest för att jag ville) men jag har inte haft något riktigt långtidsarbete. Förutom första taxiyrket som var i 2,5 år så har jag hoppat på något men sen att det inte var tillräckligt stimulerande för mig och sen hoppat av för att söka vidare. Jag har alltid levt ett steg framåt, ungefär ett år framåt. Det kanske märks i bloggen också? Jag har ofta bestämda planer hur mitt liv kommer se ut, på ett ungefär, ett år framåt... Hur kurser kommer vara, vad sommaren kommer innefatta etc etc. Nu kan man ju inte bestämma allting, men jag trivs med att ha en övergripande plan som sedan ändras i mindre omfattning. Som ni kanske vet, eller inte vet beroende på hur mycket ni läst, så är min plan inte att stanna i Halmstad utan att återvända till Norrland och Umeå (Ja, det är inte min hemort men nästan) för att komma närmare familjen, gamla vänner etc etc. Jag börjar bli ordentligt less på att alltid behöva spara pengar, vara förutseende för om jag inte skulle ha ett arbete under en sommar, leva på ett ganska snålt studiemedel (hade ju skaffat en del utgifter innan jag började studera) och sen sommarjobba för att få en ordentligt summa som jag sedan måste lägga undan för att känna mig trygg i oförutsedda utgifter.  Missförstå mig rätt, självklart måste man alltid ha koll på ekonomin. 
 
Jag har sedan flytten hit ned känt att detta inte var någon plats jag skulle vilja bosätta mig på, och därför stänger jag ute alla influenser som skulle kunna få en anledning att stanna. Men, jag blickar framåt. Jag känner att jag kommer bli 30 precis när studierna tar slut, ett utmärkt tillfälle att vända blad och skriva ett nytt kapitel i ens liv. Om åren 20-29 handlade om att få mycket erfarenhet från olika ställen, en ekonomisk instabilitet, att vilja bli något men inte veta exakt vad, etc etc. Ja då får nästa kapitel handla om stabilitet. Jag känner att det är dags att sätta ner rötterna någonstans och få in stabilitet i livet, att hitta det perfekta boendet (helst ett hus), ett bra jobb och nära till vänner och familj. Jag vill kunna ha en stabil inkomst (som ligger bra mycket högre än CSN) där jag kan lägga undan pengar och sedan kunna åka på en resa eller göra något annat roligt när jag känner för det. Jag vill ha den där semestern, att inte behöva arbeta under hela somrarna som det varit hittills. Jag kommer ihåg hur det var att ha sin första semester, vilken känsla.. Och vilken ångest att komma tillbaka, haha. Men det är sånt man får leva med. Jag vill kunna ha den tryggheten att jag har nära till min familj, att jag exempelvis kan åka ned över dagen eller en helg och delta vid mindre sammankomster. För det är något jag saknar här nere, det är inte bara att sätta sig på tåget och åka hem över en helg. Varken ekonomiskt bra eller tidsmässigt bra. 
 
Kanske blir det perfekt, eller så kommer jag alltid vara en rastlös person som alltid lever 1 år framåt? Återstår att se. :)