Stolt... och ett hyllningsinlägg + lite bedside

Jag klarade bedsiden idag! Jag är alltså helt klart med mina studier nu och väntar bara in betyget för denna kursen. Det känns förjävla bra, men jag är så förbaskat trött nu... Sen jag blev godkänt känner jag att ångesten successivt släppt och nu känns allting bara bra. Jag firar med lite skumpa idag, samtidigt som jag laddar upp inför hemflytten på lördag. Blir en intensiv vecka.. Följande text skrev jag för några dagar sen, så den kanske inte passar in precis på det jag skrivit i första stycket. Men here it goes. =)
\n
 
\n
Jag är ingen person som skryter om mig själv eller känner mig stolt för något jag presterat. Iallafall så har jag aldrig reflekterat över det. Men just det här, att åstadkomma detta, är något jag faktiskt känner stolthet över. Jag har gjort det förjävla bra under hela studietiden, men även att jag verkligen vågade ta steget att slänga mig ur flygplanet utan fallskärm (som jag lyckligtvis hittade på vägen ned, metaforiskt såklart :P ) när jag flyttade hit ned.
\n
 
\n
 
\n
Egentligen har jag ofta haft dåligt självförtroende innan jag började plugg och det började redan med min skolgång. Jag kom helt fel in i skolan vilket gjorde att jag nog betraktades som ett "problembarn". Jag minns att jag bråkade med lärare, rev sönder klassrum, flydde ut genom fönstret (och sedemera ramlade ned i en lergrop så min mamma fick komma med nya kläder. :D). Jag hade en assistent till och från men till slut funkade det inte, tydligen hade jag stora problem med min "jag"-känsla har jag fått förklarat för mig. Så jag fick flytta till en annan skola, med bara 5-6 lärare och specialpedagoger. Där fick jag möjligheten att lära känna mig mer, men framförallt fick jag lära mig konsekvenserna av mitt handlande och förmågan att reflektera över det jag gjort. Tanken med den skolan var att man skulle slussas tillbaka till sin vanliga skola så småningom igen. Minns att jag började där i början av årskurs 4 och kom sedan tillbaka i mitten/slutet av årskurs 5. Jag är evigt tacksam för att min mamma pushade på kommunen att sätta mig där, även om jag såklart hatade det när jag fick beskedet. När jag väl kom tillbaka till skolan på heltid så var jag ju annorlunda, dvs jag fick inte de raseriutbrotten jag kunde få tidigare och skolgången gick faktiskt bra. Min självkänsla i sig var väl aldrig riktigt bra under skolgången dock och jag blev till och från mobbad, men jag lyckades reda ut detta. Samtidigt var jag ingen utstött person som så heller, men jag höll mig flytande.
\n
Jag har tidigare skrivit lite om min gymnasietid också och att jag valde att spela datorspel mycket av den tiden, vilket inte gav mig något slutbetyg. Och sen bytte jag jobb efter jobb under den närmaste 10års-periden efter gymnasiet tog slut, vilket har gett mig mycket kunskap om mig själv. 
\n
I skolan var jag aldrig någon plugghäst och hade svårt att fatta mycket, men när jag väl började på sjuksköterskeprogrammet insåg jag att jag verkligen kan detta. Detta intresse för både medicin och omvårdnad har inneburit att jag endast missat en enda tenta (läkemedelsberäkningen 2016) och alltid blivit lovordad över min kunskap, både av kursare och handledare. Ja, jag skäms faktiskt inte över att vara stolt över det. Under den här praktiken har jag hört från flera håll att det är så kul att lyssna på mig.. Nej, jag tänker inte skämmas över att lyfta fram mig själv. För det här är min blogg!
\n
 
\n
Men, jag har alltid varit ödmjuk över min kunskap. Över hur jag på något sätt haft det lätt att lära mig komplexa saker, medans andra tragglar för att lära sig. Jag är tacksam över att jag faktiskt har fått det, sen om det är självupplärt eller om jag alltid haft det vet jag inte.
\n
 
\n
Jag tänker ibland på de jag växte upp med, de som kanske mobbade mig eller de som undrade "Undrar vad det ska bli av han där egentligen"....  Till alla kan jag isåfall upplysa om att jag satsade allt och faktiskt blev sjuksköterska! Och inte slutar det här, för det är nu livet börjar och hela världen ligger öppen. :)
\n
 
\n
\n
Jag vill ta tillfället i akt att tacka alla läsare, för ni är faktiskt några stycken nu, som varit med mig under alla dessa åren. Jag startade bloggen i april 2015 för att försöka få ner mina tankar, och sedan växte det under tiden, och även om jag inte har några hundratal läsare så är ni ändå en rätt stabil skara människor som dagligen väljer att klicka er in på min blogg och läsa mina inlägg.. Jag skulle så gärna vilja veta vilka ni är faktiskt. Oavsett om du är nån som bara gillar att läsa bloggar, är sjuksköterska, eller kanske är sjuksköterskestudent (eller t om framtida ssk-student) så hoppas jag att jag bidragit med något till er. Jag har sett att några av er gillat vissa av mina inlägg, och tyvärr är Blogg.se rätt dålig på att framhålla det för mig. Men jag blir alltid lika förvånad när jag ser "gillningarna". Jag kommer nog inte sluta blogga helt, men tyvärr kommer det nog minska drastiskt ju längre tiden går när jag börjar arbeta. Men som jag skrivit tidigare så har jag planer på att utveckla detta till något ännu bättre. Så stay tuned. :)
\n
 
\n
Det finns dock en person i mitt liv som alltid trott på mig och som jag vill hylla extra mycket. En person som alltid sett mig för den jag är. Som pushade mig när jag genomgick en stor operation 2014, som pushade mig när jag inte vill gå till den där "jävla" specialskolan, som fick mig att fortsätta när jag flyttade till Halmstad och bara ville flytta hem igen, som alltid varit vid min sida, som egentligen är en väldigt god vän... Som väldigt tidigt i mitt liv fick ha två stora roller.  Som sådde fröet om att bli sjuksköterska, även om det tog många år innan jag tog klivet. 
\n
\n
Alla har vi nån person i vårat liv som vi ser upp till, och i mitt fall är det min mamma! Så tack för allt. :) <3
\n
 
\n
Nu har jag lagt sjuksköterskestudent-skylten på hyllan för alltid... Men jag tror att vi alla är studenter i grunden, alla har vi ansvaret att lära oss nya saker och utveckla oss. Därför kommer jag nog behålla namnet sjuksköterskestudenten, och förhoppningsvis kan jag också inspirera studenter i framtiden också.
\n
 
\n
Nu blir det äntligen en ny skylt också. Att inte behöva presentera sig som sjuksköterskestudent längre (försök säga det snabbt några gånger), att inte behöva känna sig som "mindre vetande"... Det kommer kännas konstigt att presentera sig som sjuksköterska vill jag tro.
\n
För övrigt så vet ni att jag brukar beställa från skyltmax , mestadels för att jag gillar att vara lite annorlunda och inte ha det som alla andra har (exempelvis Vårdväskans, inte för att det är nåt fel på dem). Designmöjligheterna tilltalar mig mer hos Skyltmax. :)
\n
\n
\n
 
\n
 

Arkiv