Sjuksköterskestudenten

Faktiskt måste jag säga att jag börjar känna mig riktigt taggad inför arbetsstarten på måndag. Visst känns det lite konstigt att länga till att börja jobba.. Men liksom, detta är det jag gjort i tre års tid nu. Jag har förberett mig genom att studera intensivt under dessa åren, så det är klart att jag känner mig taggad över att gå in i "ekorrhjulet". Däremot är jag inte så nervös över att vara ny på jobbet, för det har jag varit så många gånger. Men att vara ny i professionen är ju nånting helt annat, nu ska jag ju ha ett helt annat ansvar.. Inga handledare att bolla med, ingen som kan stoppa en. Men ja, har ju 4 veckors inskolning så det är ju bra. Annars är det ju så att man får göra sina misstag, och lära sig av dem. Å nu menar jag inte sådana misstag att det hotar patientsäkerheten, utan snarare misstag som  att" fan, det här kunde man ju gjort på det här sättet istället".

 

Förutom allt detta så känner jag mig oerhört taggad iallafall. Har nu börjat plugga ordentligt kring de cancervarianter jag kommer arbeta med och försökt lära in mig de vanligaste cytostatikan som används. Det är ett helt annat område för mig så jag känner mig rätt lost redan nu, speciellt när man handhar läkemedel med en fass-text på hur många sidor som helst kring "varningar och försiktighet". Vet inte om jag har nämnt det tidigare men jag kommer att ingå i ett team som handhar sarkom- och lymfom-patienter. Sarkom är väldigt ovanliga och därför sköts de via speciella sarkomcenter och lymfom är väl något vanligare. Så jag beställde en onkologibok och har börjat skriva mina sammanfattningar, och sen även börjat läsa på om diverse cytostatika som används för dessa. Jag känner att jag måste börja med att lära mig patofysiologin kring dessa sjukdomar och dess behandling, innan jag kan gå in mer djupt på omvårdnadsbiten och allt vad det innebär.

Skulle gärna vilja ge alla patienter den bästa omvårdnaden redan på en gång, men nånstans måste jag börja och sen får jag använda den omvårdnad jag lärt mig hittills som grund. Givetvis kan man alltid bli bättre, men har man en gedigen medicinsk kunskap att stå på så tror då jag att jag kan utveckla omvårdnadsbiten ordentligt.

Nutrition, Smärta, Munhälsa, Biverkningar, Psykosocialt, Sexuellt.... Känns som att jag verkligen har möjlighet att använda allting jag lärt mig under dessa åren.