Sjuksköterskestudenten

Tiden går verkligen fort när man har VFU, men det har varit otroligt lärorikt och extremt roligt. Som jag skrivit tidigare så känns det både bra och dålig att återgå till skolan igen: tråkigt eftersom man börjat komma in i yrket, lärt känna de som arbetar på avdelningen etc etc. men framförallt för att jag haft riktigt roligt. Jag hade velat vara klar nu och få fortsätta med det gänget på den avdelningen. Att det känns bra att återgå till skolan är för att man kommer ha mycket tid att få landa och smälta allting man varit med om dessa 10 veckor. 

Tyvärr är det inte så många roliga kurser kvar, eller det kanske de är.. Men vi har i princip bara en omvårdnadskurs kvar (om man inte räknar med den absolut sista kursen som är valbar dådå) på utbildningen. Kurserna som ligger framöver är av ren akademisk karaktär, och även om dessa säkert kan vara intressanta så hade jag velat lära mig mer kring omvårdnaden.

 

Jag kom in i den här praktiken direkt efter mitt sommarjobb som undersköterska på akutmottagningen, och redan där blev det en omställning.Förra praktiken var i november 2015 och jag tänkte väl att man borde ha kommit ihåg något från den, och förvisso så gjorde man väl det på vissa plan men långt ifrån alla. Ganska snart kom jag på mig att jag hade tänket som undersköterska med mig och fick börja jobba på det kliniska resonemanget rätt snart, att hela tiden sätta saker i ett perspektiv. Att läsa teorin är grymt bra att ha som grund, men den ger ingenting när den inte sätts i sitt sammanhang så jag spenderade rätt mycket tid både hemma och på vfun för att sätta ihop 1+1 och få in helheten.

 

Efter förra praktiken kände jag mig otillräckligt eftersom jag knappt kunde svara på några frågor angående läkemedlen jag delade, eller kunde förstå sammanhanget med sjukdomsbilden. Den praktiken var inte heller fokuserad på den delen heller så det är väl inte så konstigt, men är man på en avdelning så kommer man komma i kontakt med detta oavsett vilken inriktning själva praktiken har.  Med bra mycket mer teori i ryggen kände jag att den biten fungerade bra.

 

Dokumentationsbiten ville jag verkligen träna på, och det har jag fått göra till den grad att mycket sker på rutin. Jag har fått träna upp och komma på egna varianter som passar min stil när det gäller exempelvis inskrivningssamtal. Från början var det mer att man följde det som stod på pappret, men allteftersom så kom jag ju på att det var mer jag ville veta om ex. smärtan än att bara patienten hade VAS 6 på skalan.

 

Den sista delen jag ville träna mer på var att hålla saker i huvudet... Det är så otroligt mycket man ska försöka hålla där inne som sjuksköterska , och jag trodde aldrig jag skulle kunna lära mig det. Men allteftersom har jag blivit bättre på detta. Sen hittar man ju såklart sina knep och jag behöver fortfarande skriva ned viktiga saker rätt snabbt så att man kommer ihåg det.

 

Vad vill jag då göra de sista två veckorna nu då?

V-Sond: Detta är min nemesis.. Har försökt sätta sond 2 gånger men inte lyckats. Tydligen är jag för feg när patienten sväljer och man ska förbi struplocket. Hela situtationen när man står där med en patient som ska få den är så surrealistisk och precis då får sonden för sig att vända upp igen i munnen. Som om själva sättandet inte var traumatiskt nog.

Dessvärre är det sådant som kan hända när man sätter sond, men jag vill verkligen få in knepet att hinna med att få ned den innan den vänder upp. 

 

Undersköterskan: Uskorna på avd 83 är så förbaskat självständiga att man knappt hinner se dem, och ibland har jag ingen koll på vad de ska göra eller om de behöver hjälp med något. Så framöver får jag försöka hitta något knep för att hänga med i svängarna. =)

 

Prata mer med patienterna: Dessa veckor har inneburit olika fokus, och självklart har man pratat med patienterna under den här tiden också. Men den här "the extra mile", där man kan sätta sig ned med patienten och tala lite mer ingående.. Den har jag saknat. De gånger det blivit av har varit väldigt givande och ofta har jag fått veta saker som är av vikt för omvårdnadsbehovet.

Kanske är det annorlunda på en icke akutvårdsavdelning mot för en akutvårdsavdelning, jag vet inte, men det skadar iallafall inte att försöka närvara i nuet med patienterna.

 

Så detta var lite tankar från praktiken. I det stora hela har jag fått ut det jag velat från den. Utifrån målbeskrivningen har jag gjort det som ska göras.

Ska vara på kirurgmottagningen på torsdag och se lite angiografier och sånt, så det blir säkert intressant.